låt oss säga såhär,
Jag skulle ge dig mer än denna värld
Jag önskar att jag kunde plocka ned de små ljuspunkterna från natthimlen och lägga dem i en liten ask. En liten ask som jag i smyg skulle placera under din huvudkudde natten till den fjärde april.
Mina känslor för dig, prydligt inkapslade.
Var gång du öppnar den lilla asken på glänt så lyser tusentals stjärnor upp din värld och de exploderar lite lätt av syretillförseln.
Jag önskade att jag hade ord.
Jag vet inte. Jag tror inte att någon vet. Vet hur man hanterar, fortsätter, börjar om, hur man ställer sig upp igen och lever vidare efter något liknande. Jag tror inte att någon vet var man ska ta vägen.
Jag önskar mycket. Jag önskar att jag hade de läkande orden.
Jag önskar er allt väl.
N L A N
när dagarna ter sig allt för långa
Jag saknar dig så jag går isär.
Först huvudet och allt blir kaos, jag snavar på orden och tappar kontrollen om vad som händer omkring. Sedan bröstet och hjärtat är så lätt att nå, så ömtåligt, så lätt att skada. Vilken sekund som helst nu kan det falla. Sedan magen och hela kroppen slits i två.
Jag behöver att du lagar mig, med dig är jag hel.
Och nu blev det äntligen imorgon.
hela min kropp skriker efter dig
Jag längtar efter en sån där morgon, en så där morgon med kyssar i nacken och en sömnig godmorgonviskning. När solens morgonstrålar smyger sig in i rummet och skiner på dig, när de skiner för dig. Och vi ligger sådär tätt intill varandra att våra hjärtan slår i samma takt. När du får det att kännas som ingenting i hela världen skulle kunna skilja oss åt. En sån där morgon när ingenting annat betyder något.
Varenda sekund med dig är värd så mycket.
Du vet att stjärnorna lyser för dig, va?
Jag älskar det du gör med mig.
Vill aldrig någonsin väckas ur denna dröm kallad verklighet.
Du
fulländar
mig
Du älskar mig
med dig känns för alltid så nära
Jag älskar att begrava min näsa bakom ditt öra och krypa så tätt intill din kropp att det känns som vi är en. Jag älskar att kyssa dig i nacken när jag är stora skeden, fastän jag är alldeles för liten. Jag älskar att känna dig andas mot min hud när du håller mig i din famn, jag har nog aldrig känt mig så trygg som då. Jag älskar att vad vi än gör tillsammans så känns det så rätt.
Att hand i hand upptäcka världen tillsammans med dig är det största och bästa äventyr jag någonsin gett mig in på.
jag är förälskad och du luktar så gott
när dina nyvakna ögon ser på mig svär jag att jag aldrig varit lyckligare
n
jag älskar dig så mycket att bergen rasar samman och haven torkar ut.
låt mig vara din för evigt.
s
Jag lever för dig.
i
Jag vill bara blicka framåt, tillsammans med dig känns framtiden inte längre osäker.
Jag har aldrig någonsin tidigare varit utan tvivel, nu vet jag
för all tid din.
18 maj 17.30
Jag kliver in genom dörren, känner att det här kan jag hantera.
Jag tar första steget upp för trappen som jag gått så många gånger förr
och där ligger det, på sjunde steget.
Ett brev med en handstil som jag inte glömmer.
Jag går upp på mitt rum, slår mig ned på sängen hållandes brevet som om det vore gift.
Jag öppnar det och plockar ut ett fotografi föreställandes en liten pojke vid havet,
han.
Jag betraktar pojken för en stund innan jag motvilligt vänder på kortet.
"Mitt hjärta slår med ditt.."
17 maj 21.20
Han går trappan upp på övervåningen och tittar in i mitt rum, ser mig i ögonen för en sekund. För första gången på över två månader. Jag hör mamma säga "Hej säger man", men jag får inte fram ett ord. Jag sitter som fastfrusen på min säng. Jag hör att de samtalar, men jag har inen aning om vad som sägs.
Sen kliver han rakt in i mitt rum.
-Vad brun du är!
-Ehrm, ja ehh solen...
-Du ska få lite kaka du också. Säger han
och lutar sig mot mig, drar mig till sig och ger mig en kram.
-Hoppas att du har det bra.
-Detsamma.. Är det enda jag får ur mig
Han släpper taget och säger
-Jag ska nog gå nu.
Jag orkar inte, jag orkar inte det här.
Den fjärde april.
Jag minns hur vi låg där, tätt intill varandra. Din arm omkring min midja, min hand i din med fingrar sammanflätade.
Jag minns hur vi låg där och tänkte samma sak utan att säga ett ord. Jag minns dina andetag mot min nacke, en känsla av välbehag och längtan. Längtan efter att få vara din. Jag minns hur du bad mig, mina läppar mot dina för första gången någonsin.
