i
Jag vill bara blicka framåt, tillsammans med dig känns framtiden inte längre osäker.
Jag har aldrig någonsin tidigare varit utan tvivel, nu vet jag
för all tid din.
18 maj 17.30
Jag kliver in genom dörren, känner att det här kan jag hantera.
Jag tar första steget upp för trappen som jag gått så många gånger förr
och där ligger det, på sjunde steget.
Ett brev med en handstil som jag inte glömmer.
Jag går upp på mitt rum, slår mig ned på sängen hållandes brevet som om det vore gift.
Jag öppnar det och plockar ut ett fotografi föreställandes en liten pojke vid havet,
han.
Jag betraktar pojken för en stund innan jag motvilligt vänder på kortet.
"Mitt hjärta slår med ditt.."
17 maj 21.20
Han går trappan upp på övervåningen och tittar in i mitt rum, ser mig i ögonen för en sekund. För första gången på över två månader. Jag hör mamma säga "Hej säger man", men jag får inte fram ett ord. Jag sitter som fastfrusen på min säng. Jag hör att de samtalar, men jag har inen aning om vad som sägs.
Sen kliver han rakt in i mitt rum.
-Vad brun du är!
-Ehrm, ja ehh solen...
-Du ska få lite kaka du också. Säger han
och lutar sig mot mig, drar mig till sig och ger mig en kram.
-Hoppas att du har det bra.
-Detsamma.. Är det enda jag får ur mig
Han släpper taget och säger
-Jag ska nog gå nu.
Jag orkar inte, jag orkar inte det här.
Den fjärde april.
Jag minns hur vi låg där, tätt intill varandra. Din arm omkring min midja, min hand i din med fingrar sammanflätade.
Jag minns hur vi låg där och tänkte samma sak utan att säga ett ord. Jag minns dina andetag mot min nacke, en känsla av välbehag och längtan. Längtan efter att få vara din. Jag minns hur du bad mig, mina läppar mot dina för första gången någonsin.
e
Det är underligt hur en annan person kan ha en sådan förmåga att med ett par ord vända hela ens värld.
Jag beundrar dig på så många vis.
n
Jag vill dela en natt och en morgon med dig. Jag vill dela alla kommande nätter och mornar med dig. Jag vill dela mitt liv med dig.
För all tid, din.
departures and arrivals
Ett vykort väntade på mig idag, liggandes på köksbordet.
Jag strök mina fingrar över dina ord, läste dem om och om igen.
Skratten blandades med gråt. Lyckan i att ha dig så nära men ändå så långt borta.
